rawbody.blogg.se

Nu måste jag få klaga av mig lite..

 

Jag var på stan idag, och som alla andra gånger jag är ute så stirrar folk ohövligt mycket. Men det är faktiskt första gången som jag blir skriken åt, och då menar jag såklart inte att de skrek av rädsla, utan de ropade efter mig och betedde sig som om jag var en jävla cirkusapa. Jag är ingen cirkusattraktion som ni kan ropa åt hur som helst, jag är lika mycket människa som ni är, jag har bara valt att lyssna på den musiken jag lyssnar på och klä mig som jag klär mig, that's it!

Någonting som många kanske inte tror är att jag verkligen inte är självsäker. Jag sminkar mig och klär mig inte som jag brukar lika ofta, för människor runtomkring mig gör mig obekväm när de stirrar, viskar, skrattar och till och med ropar saker. Jag riskerar att inte få några vänner för att jag ser ut som jag gör, folk dömer mig innan de ens hälsat, och så borde det inte vara. Om man är snäll mot mig så är jag verkligen den snällaste personen i världen, om man är elak...som alla är.. så kan ni ge er fan på att jag är elak tillbaks. Vi undviker elaka och dömande människor precis som de ''icke alternativa människorna''.

 

Jag önskar att folk förstår att även en sån som jag blir jätteledsen av elaka kommentarer och frågor.

Jag älskar allt jag tror på och jag älskar den musiken jag lyssnar på, den gör mig lycklig och tanken på att besöka en massa Metal festivaler där det finns tusentals människor som går omkring med patronbälten och corpsepaint gör mig så glad, den tanken är det enda som håller mig vid liv.

 

Jag kommer aldrig att sluta göra det som gör mig lycklig, jag delar gärna med mig av min musik och min engagemang i Black och Death metal genren.