Det där med att bli ''stor''
Alla som känner mig väl vet att när jag vill någonting så vill jag det NU. Jag skulle kunna göra vad som helst för att gå upp några extra kilo för att sedan deffa. MEN för mig är inte det nyttigt just nu, eftersom jag har mått dåligt i flera år och tar antidepressiva så minskar inte det bara det psykiska... Medicinen gör så att jag går ner i vikt, men det hade inte varit ett problem om jag vore stor i maten.. I början var jag det och åt hela tiden (i princip) men nu har det minskat och jag vet att bristen på mat bidrar till min vikt och muskellöshet.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det som som står där uppe är endast det psykiska som talar. Även om jag äter lite mindre än vissa på vissa måltider så betyder det inte att mina muskler inte får näring, men jag har ett litet hjärnmonster som sitter och smider onda planer för mina tankar. Men när jag tänker efter, verkligen tänker efter, så ser jag vilka framsteg jag har gjort på en tid där jag kämpats med livet samtidigt som jag byggt upp min kropp. Jag har en VÄLDIGT lång resa kvar, och jag njuter av tanken, för det hade inte varit kul att bli stor och stark på en gång. Det måste få ta tid. Att varje dag få inspireras är fantastiskt och det hjälper mitt psyke något oerhört.
Jag är väldigt ung, och ibland måste man verkligen tänka att det är en lång väg kvar och att man har TID att bygga och förbättra. Det är viktigt att inte ha alldeles för höga krav på sig själv, för det är inte hälsosamt i längden.
Man måste stanna upp i nuet och inse att DU ska må bra på insidan, utsidan kommer alltid i första hand.
För att avsluta det här tänkte jag vara lite ego och säga att jag inspireras grymt mycket av mig själv, det är inte många som håller igång som jag gör och det är inte många som kämpar och sliter med livet som jag samtidigt som jag drömmer och arbetar för någonting så stort.
